Boston -2 veckor

Jaha ja, nu är det faktiskt mindre än två veckor kvar tills jag skall besöka utmattningens yttersta gränsland på bostons gator.I hög grad dags för en uppdatering alltså. Sist jag lämnade er befann jag mig i Melbourne i 16 dagar i full färd med att göra en patenterad Goranoidisk löparcomeback, dvs från noll till hundra utan att tänka efter och utgå från att det håller. Ja, förutom att jobba då vilket jag såklart också gjorde. Så, på sexton dagar samlade jag ihop knappt 290 km direkt från 7 pass på fem veckor. Till min förtjusning höll jag ihop och kom ut på andra sidan lite bättre förberedd inför maraton. Mest nöjd med att jag inte drog på mig nån förkylning. Tätt följt av att jag lyckades med bedriften att skippa jetlag. Såg till att sova lite på planet och vara löjligt trött på kvällen då jag kom hem. Sen lyckades jag hålla ut på dagarna och somna som en bebis vid 21-tiden.

Veckan då jag kom hem var påskvecka, så då åkte vi till landet. Satte ett tröskelpass på tisdagen sådär lite halvförsiktigt. Inser att jag behöver två saker: minst ett långt marafartspass typ snart, samt överfart, så att marafarten känns mer avslappnad. På landet gick jag ut och körde marafart. Cykelvägen förbi golfbanan, mot askersund x 4. Tänkte först att 15km blir nog bra om jag orkar. Vid 13km tänkte jag att nä, det är nu det här passet måste göras, så bara gör det. Siktade mot 20km. När jag närmade mig tänkte jag att ”äh, 21,1km blir bra”. Tryckte av klockan på 1:25:59 med progressiva femmor. Mycket nöjd med den prestationen. I Melbourne hade jag bestämt att om jag lyckades göra 16 dagar stenhårt så skall jag fokusera på att ge kroppen en chans till att studsa tillbaks innan Boston, så jag varvar tuffa pass med mycket vila och veckomängder på ca 50-55km. Väl hemma från landet slog det till, poff liksom! pollenkoma... Herregud vad bonkad jag blev. Skyhöga nivåer av al och hassel. Försökte jogga och 10km i lugn fart kändes som intervaller. Började medicinera men det tar ett tag innan allt känns bra. Så jag fick jogga och ständigt påminna mig om att jag har form, jag har bra träning, detta betyder ingenting. Bestämde mig också för att gå in och köra ala kvalitetspass som är kvar inne på löpband. Så igår gick jag in och körde löpband. Tänkte köra 6-8x 1000m i 3’38-fart. Men eftersom jag har en IQ i paritet med en lobotomerad grävling, så sprang jag i 15,5km/h istället för 16,5km/h. Insåg detta efter 4 repetitioner och blev riktigt sur. 15,5km/h är 3’48-fart och det är tröskelfart. 0,95km trösklar med 1 minuts vila gör ju ingen löpare, det är ju fjantlöpning. Så då fortsatte jag och satte 7km rakt av i 3:48-fart. Kändes riktigt bra! Underbar känsla att springa med full lungkapacitet och jag fick ett kvitto på att formen ändå är där. Uthålligheten är jag inte orolig för med 7-8st +30km innan ebolan, följt av 34,6; 34 och 30 (varav 21,1km i marafart) km efter ebolan. Men jag behöver dessa trösklar. Gick tillbaks till kontoret med en skön mosig känsla i kroppen och en vetskap om att sub 3 drömmen i Boston ändå lever i högsta grad. Ja, det beror nog på hur mycket pollen det är i Boston då och hur jag reagerar på amerikanska pollen. Sånt kan man inte gräva ner sig i, det blir som det blir och man får ta det som det kommer helt enkelt.

Nu kör jag vidare, på fredag väntar 6-8x 1000m i 3:38-fart! på jobbets löpband, sedan är det ett pass till på tisdag. Vet inte riktigt vad det skall innehålla. Eventuellt 5km tröskel rakt av. Eller nåt annat. Nån som har nåt bra förslag? sen är det avfärd över stora pölen mot Boston på lördag morgon nästa vecka. Peppad! Skall göra allt jag kan för att sätta sub 3, lita på det.